Pappa

Det har inte skrivits så mycket i denna blogg om min käre far. För många år sen fick pappa cancer och jag minns den dagen han ringde för att berätta. Jag var på jobbet och hade en helt vanlig dag. Men sen kom det där samtalet ingen någonsin vill höra. Han kämpade i många år men den 25e december förra året förlorade han kampen mot denna elaka sjukdom, sjukdomen som vi inte ens vet varför den existerar. 

Begravningen var underbart vacker. Över 100 vänner, bekanta och släktingar var med och stöttade oss och det visade hur mycket älskad han var. Häromdagen beställde vi gravstenen, valde en fin dikt att rista in, samt en bild. Men det känns så overkligt att jag fortfarande inte vill radera hans nummer. 

Den första månaden var så himla tung efter att han gått bort. Den känslomässiga berg och dalbanan var så jobbig och det är den än. Man vänjer sig nästan aldrig men man lär sig att leva med det. 

Det visar faktiskt hur skört vårt liv är. Man måste ta vara på det man har, man måste omfamna dom vi älskar och lära sig att leva fullt ut varje dag, men det är så himla svårt ibland. Men hoppas att den dagen kommer snart. För det hade pappa velat ❤️ 

  

Tack för vad du givit

Tack för vad du var

Tack för alla minnen

Som du lämnat kvar 

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: